Dagens utmaning - om premiärnärver

Hans största skräck var att börja skratta. Att få en riktig skrattattack på fel ställe och inte kunna sluta. Fel ställe förresten, det fanns inget rätt ställe i den här uppsättningen. Det var en riktigt tragisk historia och det fanns absolut inget att skratta åt. Möjligen hans motspelerskas totala brist på talang. Han retade sig något fruktansvärt på henne. Det var något så löjligt över hela hennes person. Och pjäsen var egentligen ganska kass. Publiken skulle säkert gå i pausen. Usch, varför utsätter jag mig för det här, tänkte han och undrade om han kommit ihåg att ta sin tablett idag.