Balans - och skrivandet

För snart ett år sedan började jag skriva, jag startade den här bloggen och anmälde mig till en skrivarkurs. Jag började följa Anns skrivpuffar. Jag fick kontakt med andra med skrivardrömmar, både här på bloggen och på kursen. Jag gick en kurs i höstas och en i våras. Skrivandet tog en viktig plats i mitt liv, det blev en krycka, det fyllde ett tomrum. Under den här tiden handlade mycket om att skapa balans. Jag trivdes inte och behövde en förändring. Skrivandet hjälpte mig att söka, ventilera och drömma mig bort. Sen kom den förändring jag behövde. Nu är jag i den härliga positionen att jag kan säga att jag har balans i livet. Men vad händer då? Jag hinner inte skriva! Eller, jag vet inte, hinner jag inte, eller prioriterar jag det inte? Behöver jag det inte längre? Jag tackade nej till tredje skrivarkursen, det var jättejobbigt och de andra blev besvikna, men jag kände att tiden inte skulle räcka till. Jag har annat jag måste fokusera på. Men nu saknar jag skrivandet. När jag läste kompisens nystartade blogg idag väcktes känslan igen. Känslan av att något saknas. Känslan av att jag kanske inte helt och hållet har balans, trots allt.