Dagens skrivpuff - om att veta

Hon visste att det skulle bli såhär. Igen. Precis på samma sätt som förra sommaren, och i julas också för den delen. Det var alltid såhär när en semester skulle planeras. Hon började i god tid, kanske 3-4 månader innan. Hon frågade vad han tänkt sig och kom med förslag på hur tiden kunde delas mellan familj och vänner, på hans och hennes sida. ”Mm, det låter bra”, sa han. Hon började titta på de biljetter som skulle bokas, och pratade med vänner om vilka datum det passade att träffas. Det var alltid ett evigt pusslande. Hon frågade honom vad hon tyckte om förslagen, om han själv hade andra förslag. Om hon glömt något. Om det var något annat han ville göra. ”Det ser bra ut”, sa han. När det var dags att boka biljetterna ringde hon honom för att dubbelkolla. ”Då bokar jag de här biljetterna då” sa hon. ”Nej”, sa han, ”det går inte, jag ska iväg med grabbarna och segla den veckan”. Hon visste att det skulle bli så här. Men ändå förvandlades hennes hjärta till en stor, tung sten.