Smultronstället - dagens skrivpuff

Det är knappt tio minuter kvar när man svängt av från stora vägen. Vägen är slingrig, smal och gropig på sina ställen. Den känns längre än den är, man måste köra långsamt. Ibland möter man en traktor, eller en lastbil som kört grus eller virke till någon granne. Kanske någon som bygger ut, som vill kunna njuta mer och oftare av platsen. När förstagångsbesökaren tror sig ha kört för långt är det en liten bit kvar, man svänger in på den privata vägen, över ett par vägbulor, förbi en samling färggranna brevlådor. Just före ännu en uppsättning brevlådor svänger man in på vägen med det vackra namnet. Näst längst in ligger det, smultronstället. Husets gråblå färg är vacker, smälter in fint och låter trädgårdens färger tala för sig själva. Redan från parkeringen ser man en skymt av havet, mer när träden tappat sina löv. På framsidans altan kan man njuta av morgonsolen och de vackra blommorna om sommaren. Altanen på husets baksida ligger skyddad från vind bakom en bergknalle. Där har många glada middagar intagits i kvällssolen. Från baksidan behöver man bara gå några meter upp på berget för att mötas av den mest fantastiska vy man kan önska.