Dagens skrivpuff - om skadeglädje

”Fasen också, att det ska vara så himla svårt. Jag får helt enkelt inte ihop tre träningstillfällen i veckan med jobb, hämtningar och lämningar på dagis, och så hushållsarbetet då”, sa Carina.
”Jag håller med. Och god mat och dryck vill man ju kunna unna sig, hur tråkigt skulle inte livet vara annars?” svarade Lena med en djup suck.

De två kvinnorna satt på Bishop’s Arms och njöt av varsin rökig whisky. De brukade träffas där en gång i månaden. Prata om allt och inget, sina män, vardagen, misslyckade dieter och självklart om gemensamma väninnor.

- Anita är så himla duktig. Hon tränar och ligger i. Fattar inte hur hon orkar!
- Och hur hon hinner! Fast, det är klart, hon har ju ingen kille
- Konstigt, hon som är så snygg. Hon följer visst den där LCHF-dieten också
- Men blir det inte tråkigt att leva som hon gör? Bara träning för hela slanten och ingen god mat
- Fast det är klart, jag skulle gärna ha hennes kropp
- Ja vem skulle inte det

De satt tysta en stund, doftade på sin whisky och tänkte på hur smal och snygg Anita var.

Lenas mobiltelefon avbröt deras avundsjuka dagdrömmar. ”När man talar om trollen” sa Lena. Anita berättade upprört att hon hade snubblat på body pump-passet och stukat foten.

”Hon skulle inte kunna träna på säkert en månad! Hon var helt hysterisk och sa att nu skulle hon säkert gå upp tio kilo” sa Lena.
”Stackars Anita”, sa de i kör, och skämdes över skadeglädjen som inte gick att hejda.