Dagens skrivpuff - om skadeglädje

”Fasen också, att det ska vara så himla svårt. Jag får helt enkelt inte ihop tre träningstillfällen i veckan med jobb, hämtningar och lämningar på dagis, och så hushållsarbetet då”, sa Carina.
”Jag håller med. Och god mat och dryck vill man ju kunna unna sig, hur tråkigt skulle inte livet vara annars?” svarade Lena med en djup suck.

De två kvinnorna satt på Bishop’s Arms och njöt av varsin rökig whisky. De brukade träffas där en gång i månaden. Prata om allt och inget, sina män, vardagen, misslyckade dieter och självklart om gemensamma väninnor.

- Anita är så himla duktig. Hon tränar och ligger i. Fattar inte hur hon orkar!
- Och hur hon hinner! Fast, det är klart, hon har ju ingen kille
- Konstigt, hon som är så snygg. Hon följer visst den där LCHF-dieten också
- Men blir det inte tråkigt att leva som hon gör? Bara träning för hela slanten och ingen god mat
- Fast det är klart, jag skulle gärna ha hennes kropp
- Ja vem skulle inte det

De satt tysta en stund, doftade på sin whisky och tänkte på hur smal och snygg Anita var.

Lenas mobiltelefon avbröt deras avundsjuka dagdrömmar. ”När man talar om trollen” sa Lena. Anita berättade upprört att hon hade snubblat på body pump-passet och stukat foten.

”Hon skulle inte kunna träna på säkert en månad! Hon var helt hysterisk och sa att nu skulle hon säkert gå upp tio kilo” sa Lena.
”Stackars Anita”, sa de i kör, och skämdes över skadeglädjen som inte gick att hejda.

Dagens skrivpuff - om ett ljud

Det var det värsta ljudet hon visste och idag kom det onödigt tidigt. Det var väl inte själva ljudet i sig, hon bytte ofta melodi, utan mer företeelsen som sådan. Just den trudelutt hon hade nu var egentligen inte särskilt lyckad, tänkte hon, särskilt inte i kombination med det irriterande burrande ljudet när mobilen hoppade omkring på bokens hårda pärm. När hon trevade med handen för att göra slut på oljudet råkade hon istället knuffa till boken så att mobilen åkte i golvet med en duns. Ingen särskilt hög duns men tillräcklig för att huvudvärken skulle göra sig påmind. Både melodin och burrandet slutade hur som helst tvärt. ”Där fick du, din människoplågare!” sa hon högt i riktning mot mobilen. Hon tänkte på hur skönt det skulle vara med en mobilfri dag. Att slippa alla samtal från gnälliga kunder. ”Du får ligga kvar där idag, ensam och avstängd!”
Efter en snabb dusch och en dubbel treo var hon redo för en ny dag. Självklart fick mobilen följa med.

Dagens skrivpuff - skriv SOM ett fyrverkeri

Fin duk. Linneservetter. Liljor. Tända ljus. Roliga hattar. Snacks. Glitter strött på bordet. Glitter i folks ansikten. Glitter överallt! Glädje! Fest! Sköna vänner! Smällkarameller! Serpentiner, ballonger, flärpor! Och några visselpipor! Trerätters middag! Finbestick! Hummer! Serpentiner, confetti, snittar! Ett glas går i kras! MUSIK! CHAMPAGNE! NEDRÄKNING! TIO, NIO, ÅTTA, SJU, SEX, FEM, FYRA, TRE, TVÅ, ETT – GOTT NYTT ÅR! Dunder och knall! Sprakande färger! Glada skrik! Ett virrvarr av ansikten. Skratt, tårar, kramar, kyssar. En stunds tystnad.

Dagens skrivpuff - om att byta

Idag är en sådan dag då jag känner att jag vill byta bort en massa. En riktig bytar-dag. Hela dagen skulle jag vilja byta bort. Jag vill i efterhand byta nattens vridande och vändande, tankar och konstiga drömmar mot en härlig, lagom lång sömn med vackra drömmar.
Jag vill byta grävskopan utanför fönstret som idogt krossar asfalt mot höstgranna träd, gärna med en ekorre som hoppar mellan grenarna. Ösregnet och den tillhörande grå tjocka massan till himmel vill jag byta mot blått med små moln som man kan likna vid figurer. Lunchlådan med makaroner och köttfärssås får gärna ersättas med en räkmacka på Heaven 23. Mailen som inkorgen svämmar över av hade hellre fått innehålla spännande planer för framtiden än en massa tråkiga siffror. Utöver det hade skrivbordet gärna fått vara höj- och sänkbart, det hade inte gjort något om stolen varit bekväm, och den feta mjölken i kaffemaskinen vore det smutt om man kunde byta ut mot lättmjölk.

Dagens skrivpuff - om att maskera

Skit också, tänkte Lotta när hon såg sig i spegeln den lördagmorgonen. Hur sjutton skulle hon kunna dölja det stora sugmärket hon hade på halsen? Mamma var redan emot hennes förhållande och detta skulle knappast öka chanserna att hon gick med på att Kalle skulle få sova över. Hon provade att sminka över det. Tog mammas svindyra foundation och klämde ur en stor klick. Smetade på. Lät torka. Tog ett till lager. Upprepade proceduren. Suckade. Nu hade hon en stor brun fläck istället. Mamma skulle såklart fråga varför. Hon tänkte att om hon målade hela ansiktet så skulle det synas mindre. När inte det heller gav önskat resultat bestämde hon sig för att det fick bli polotröja.
”Varför har du polo på dig? Det är ju mitt i sommaren!” sa mamma när Lotta satte sig vid det dukade frukostbordet ute i trädgården. ”Och hur ser du ut? Du är alldeles flammig i ansiktet!”
”Fan vad du tjatar, morsan!” röt hon, tog med sig en ostfralla och sprang tillbaka till sitt rum.
Hon hörde att mamma började gråta men hon hade inte tid att bry sig om det just då.

Skrivpuff - om att ha en låtsaskompis

Det är som att ha en låtsaskompis, fast inte på det klassiska sättet. Hon pratar med låtsaskompisen, men förväntar sig inga svar. I början var hon orolig över att hon börjat prata med sig själv. Sedan började hon se det som att hon pratar med någon, en kompis, det känns mer normalt. Ibland skriker hon åt låtsaskompisen, ibland sjunger hon för den, ibland pratar hon med den om vad hon önskar att hon sagt eller gjort i olika situationer. Enstaka ord eller långa utläggningar. Ibland pratar hon med låtsaskompisen i telefon. Hon är inte alltid medveten om att hon gör det, men när hon ser att folk tittar konstigt på henne så vet hon att det är kompisen hon talar med. Hon har långt hår så folk borde inte kunna avgöra om hon har hörsnäcka eller inte. Kanske skulle hon börja gå runt med hörsnäcka hela tiden, för säkerhets skull? Ifall hon vill prata med kompisen, eller ifall någon annan ringer? ”Sa du något” kan hon ibland få höra, till exempel när hon hälsar på sin mamma. ”Nej, jag nynnade på en låt”, brukar hon svara då. Eller ”ja, jag pratade i telefon” eller ”jag råkade slå i tån så jag svor lite”. Hon är glad att hon har kompisen. Det är skönt att alltid ha någon att prata med. Men ibland önskar hon sig en annan kompis, en som kan ge henne de svar hon söker. Hon börjar tröttna på sin egen röst.

Dagens skrivpuff - En ovanlig dag

Det var något som inte riktigt stämde, något som var annorlunda. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var. Redan när hon vaknade den här måndagen fanns den med henne, den ovanliga känslan, en hon inte kände igen. Den följde henne genom hela morgonproceduren, vid frukosten och i bilen på väg till jobbet. Den var med när hon utbytte hälsningsfraser med kollegorna, och när hon väntade på sin latte ur den nya, vansinnigt dyra kaffemaskinen. När hon slog på datorn och loggade in var den fortfarande kvar, också när hon gick igenom sin inkorg och dagens program. Det var en märklig känsla, men hon gillade den. Den fyllde henne med en lätt värme, hon såg i spegeln att kinderna fått färg och hon tyckte att ögonen såg lite extra blå ut. Dessutom var blicken annorlunda, det hon såg fick mer färg, både kontorsmiljön och naturen utanför såg vackrare ut än vanligt. Känslan spred sig till munnen och blev till ett leende. Inte ett brett fånleende, bara en liten krökning i mungiporna. Kollegorna föreföll henne också trevligare än vanligt. Hon tänkte tillbaka på helgen. Hon hade hunnit med mys på tu man hand med sambon, tjejmiddag hos bästa väninnan och söndagslunch hos föräldrarna med en långpromenad i höstsolen efteråt. Dessutom hade de hunnit med att ordna några småsaker i hemmet. Hon förvånades av att den vanliga trista känslan inte var närvarande, en av förlust, att helgen varit för kort, och att en hel tråkig vecka väntade. Bara den nya, obekanta känslan fanns där.
Hon satte igång med dagens uppgifter. Fortfarande med känslan närvarande. Det var inte en översvallande känsla, men en behaglig sådan. Plötsligt kände hon att det var såhär hon ville att det skulle kännas, hela tiden. Alltid.