Dagens skrivpuff - En ovanlig dag

Det var något som inte riktigt stämde, något som var annorlunda. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var. Redan när hon vaknade den här måndagen fanns den med henne, den ovanliga känslan, en hon inte kände igen. Den följde henne genom hela morgonproceduren, vid frukosten och i bilen på väg till jobbet. Den var med när hon utbytte hälsningsfraser med kollegorna, och när hon väntade på sin latte ur den nya, vansinnigt dyra kaffemaskinen. När hon slog på datorn och loggade in var den fortfarande kvar, också när hon gick igenom sin inkorg och dagens program. Det var en märklig känsla, men hon gillade den. Den fyllde henne med en lätt värme, hon såg i spegeln att kinderna fått färg och hon tyckte att ögonen såg lite extra blå ut. Dessutom var blicken annorlunda, det hon såg fick mer färg, både kontorsmiljön och naturen utanför såg vackrare ut än vanligt. Känslan spred sig till munnen och blev till ett leende. Inte ett brett fånleende, bara en liten krökning i mungiporna. Kollegorna föreföll henne också trevligare än vanligt. Hon tänkte tillbaka på helgen. Hon hade hunnit med mys på tu man hand med sambon, tjejmiddag hos bästa väninnan och söndagslunch hos föräldrarna med en långpromenad i höstsolen efteråt. Dessutom hade de hunnit med att ordna några småsaker i hemmet. Hon förvånades av att den vanliga trista känslan inte var närvarande, en av förlust, att helgen varit för kort, och att en hel tråkig vecka väntade. Bara den nya, obekanta känslan fanns där.
Hon satte igång med dagens uppgifter. Fortfarande med känslan närvarande. Det var inte en översvallande känsla, men en behaglig sådan. Plötsligt kände hon att det var såhär hon ville att det skulle kännas, hela tiden. Alltid.