Utmaning 2010:12 - En nykomling

"Äntligen, äntligen, ääääntligeeeen!" sjöng Mila, tog några danssteg med sin nya kostym i famnen innan hon tog på sig den och gjorde en piruett framför spegeln. Hon sminkade sig sparsamt, satte upp håret i en enkel men välvårdad tofs. Hon njöt när hon tog på sig de underbara stövletterna i grå mocka, och kysste den matchande handväskan innan hon flyttade över plånbok, paraply och necessär från den gamla. Hon hade spenderat en mindre förmögenhet på dagens outfit, hon hade fått låna pengar av mamma. Allt skulle vara perfekt första dagen. Nu när hon äntligen skulle få sin nystart, sitt drömjobb, efter en rad okvalificerade jobb där hon inte kommit till sin rätt.

På spårvagnen hade hon svårt att sitta still de få hållplatserna, hon liksom studsade på sitt säte. Den korta sträckan från hållplatsen till kontoret fick hon tvinga sig att gå långsamt, hon ville inte komma dit alltför tidigt.

......................................................

Conny, Jan-Erik och Uno åt fråkost i lugn och ro i fikarummet. Det var käckt att kunna stämpla in tidigt, sedan duscha och därefter äta i lugn och ro. Dagen gick så mycket snabbare då.

- Var det inte idag den där flicksnärtan skulle börja?
- He he, jo jag tror det. Undrar om hon är snygg?
- Vad fan har hon här att göra undrar jag? Kan hon något?
- Projektledare kallade hon sig visst. Hrmpf!
- Vad fan ska det vara bra för? Det har vi väl aldrig behövt hittills?
- Nej, jag har jobbat här i 20 år och det har minsann gått bra!

........................................................

- Hej! Jag heter Mila. Jag skulle träffa Lars. Jag börjar här idag.
- Välkomen! Jag heter Mary, sa receptionisten. Rakt fram, förbi fikarummet, första rummet till vänster.
- Tack!
- Kom förbi på lunchen så har jag ditt passerkort klart!

Förväntansfull och något nervös gick hon genom korridoren. I vitögat såg hon en sorglig samling män somn efter vad hon hörde ondgjorde sig över något eller någon. "Hoppas bara att jag inte ska jobba tillsammans med de gnällspikarna", tänkte hon och ryste till. Hon kände igen deras typ. Hon sträckte på sig och gick de sista stegen till chefens rum.